Vet inte varför

Tyvärr har jag som plan att lägga ner den här bloggen. Den kommer att finnas kvar, men jag ska endast skriva pa http://jagvillinte.wordpress.com

Jaja. Vi ses där =)

Pancake.

När nya och gamla tider möts

Hej. Vanligtvis kanske man inte inleder blogginlägg med en hälsningsfras, men i och med att det var i våras jag skrev ordentligt senast, krävs det nästan lite mänsklig hyfs. Hej.

Har precis läst igenom gamla inlägg som är relativt färska, men ändå känns så enormt avlägsna. Den härliga gamla goda tiden från gymnasiet.

Bifogar lite bilder!

Nu är jag hemma i 1 ½ vecka till, sen åker jag. Just nu känns det nästan som det blir en evighetsresa, jag kommer vara borta för alltid. Riktigt så är det inte... 3 månader. Men iallafall. Det är en otroligt märklig känsla att mötas med sitt förflutna - för bara 3 månader sen levde jag ett helt annorlunda liv. Och om ytterligare 3 månader har antaglien saker och ting, och tankar, förändrats igen. Oerhört förvirrande.

Här kommer ytterligare lite bilder från sommaren som varit...

Hultan - första dagen...och kvällen...

Vi mådde lika bra dagen efter...

Och så var vi i Grekland också, Jag och Maja!

Och barnet!

Och Catalin!

Ny blogg!

Jag ska absolut inte sluta med den här bloggen, jag har bara gjort ett litet sommaruppehåll. Snart kommer nya sommarinlägg med bilder osv.
Tills vidare kan ni kika in min och min brorsas nya blogg: www.jagvillinte.wordpress.com

En smått och gott-blogg med analyser, funderingar och allmän rå "poesi".

Tack /Pancake

Sex, drugs and rock n' roll!

Så blev det iallafall.
Det var fan det bästa på länge. Hultan -07.

Fuck the pain away.

Sex, drugs and.. funkis?

Just nån rock n' roll kanske det inte blir så mycket av med

men YEEEEEEEEEYYY,
Om exakt 12 timmar åker jag med mina underbara kvinnor till Hulstfred. Vi ska arbeta några timmar, men annars så, oj så skoooj det ska bli!
Den här kvällen är jag verkligen sådär pirrig som man är innan något riktigt festligt ska inträffa. Går mellan rummet, garderoben och resväskan (som för övrigt är fruktansvärt het, grön och lila. 1985 Here I come!) och grejar, letar efter en passande reseoutfit, en varm filt, några schyssta utslitna oömtåliga tröjor, och annat som ska bättra på resan. Nu ska jag bränna en SJUKT bra skiva med Spice girls och sånt soft, som vi ska röja till. IMORGON!

Något som känns märkligt är att komma tillbaka till själva festivalen. Det var -05 jag var där, och med ett helt annat gäng. Jag bodde i det skönaste (socialt sett) tältet. Jonne, Jonatan och Philip Joo. Nästan hela tiden hade vi roligt. Vi bowlade på dagarna i olika personkonstellationer, typ jag med min bror och klasskompisarna. Jag hade dessutom en oslagbar bowlingteknik. Vi åt älgkebab (SUGGAN gjorde, vi andra såg på). Marken skakade då och då. Jag ljög om min ålder för en öskön 18-åring med köttpirog i näven. På fredagkvällen regnade det och Snoop hördes i fjärran från Hawaii-scenen. Jag och Olle besökte det fantastiska kristna brontotältet och drack vin. Jag rymde snabbt därifrån.

Så många halvskumma och dimmiga minnen (och nej, det beror inte på alkohol för jag var nykter alla kvällar förutom den första). Känns obeskrivligt sentimentalt, och inte på ett postitivt myssentimentalt sätt. Snarare ett ångestladdat minne som tas upp och möts med nutiden. Och jag vet verkligen inte varför. Kanske för att det var första sommaren med de nya gymnasiekompisarna, och att jag nu har slutat skolan..? Hultsfred kommer för alltid vara Hultsfred -05 på något sätt, och det är för alltid den första festivalen.

HAT

Det blir så svårt när man inte kan skylla sitt miserabla liv på någon annan. Just nu hatar jag mitt liv. Varför kan jag inte bara klandra nån för att jag måste sitta här och gråta och lida mig igenom en dag som denna? FANHELVETEJÄVLAR

Det blir ännu mer jobbigt, när jag inte ens kan lägga skulden på mig själv. Eller jag kanske borde det, men jag vill eller orkar inte.

"Satans helvetes jävlars förbannade skit
Satans helvetes jävlars förbannade skit"

Den 21:a smällde det!

Tack alla kära vänner, lärare och föräldrar!

Det var en underbar middag och skiva.

Glädje och kärlek till er alla! Men bilder säger så mycket mer än ord...

Catwoman

Alex och Mia
Elton

Efter maten är det alltid härligt med lite koks.

Vilka underbara människor!