Kan det vara så enkelt? Eller så svårt, kanske man ska uttrycka det. Vad kan det annars finnas för förklaring till att jag aldrig går och lägger mig? Varje kväll är likadan; Jag vet att jag börjar 8.15 följande dag, smider en enkel och rättvis plan att jag får sitta uppe och uggla fram till (cirkus) klockan elva, då jag därefter ska borsta gaddarna och Zzzzzz...Men icke! Helt totalt utan anledning håller jag mig vaken genom att t.ex. se fem fantastiska, men ack så onödiga avsnitt av "Sex and the City". Hur tänker jag då? Ju längre jag stannar uppe, desto tröttare är jag morgonen därpå. Smaaart tänkt. Jag lyckas hur som helst trotsa, eller rentav glömma bort den enkla logiken. Extra underbart är det ju nu i fabulösa Jan/Feb när allt redan från grunden ger kväljningar utan större ansträngning. Som krydda på det hela, slutar vi alla sova.
Bara sådär i förbifarten för dig som gett denna fantastiska blogg en stunds uppmärksamhet - Vänta inte på att poängen i det du just nu läser ska komma fram genom en smart och kvick, lite humoristisk vändning. Sån är inte jag, föddes dessvärre inte med den talangen.
Jag älskar färg.
1 comment:
Men darling, det brukar sällan finnas några poänger i slutänden. Något utropstecken möjligen och så en massa frågetecken.
Post a Comment