Upp till Kamp! FÖR arbetare, MOT störda arbetsgivare.

1 Maj

Just idag hade jag verkligen velat vara frisk. Jag skulle ju demonstrera. Inte riktigt säker på för vilket parti/grupp, men jag hade tagit mig i kragen och visat min sympati för bättre rättvisa, och arbetar- och kvinnokamp. Så synd bara att jag gick och drog på mig en redig förkylning. Hoppas innerligt många reser sig upp och är flitigare, än jag orkar vara.

Apropå att arbeta. Har de senaste veckorna småknegat (närmare bestämt endast vid 2 tillfällen), för några personer som är inom "remförsäljningsindustrin"...Ett uppenbart svartjobb med dåliga arbetsförhållanden, dålig lön OCH dålig ledning. I söndags stod jag och sålde vid strandvägen mellan 12.00-18.00. Ingen rast, och ingen som höll koll på att jag skötte mig eller inte blev rånad på 3000 kronors-kassan (i form av en magväska).

Så, efter den kalla dagen blev jag krasslig och sängliggande. Igår, Valborgsmässoafton - årets värsta dag, skulle jag jobba igen. I Nacka, Nyckelviken (? PARDON ?) mellan 15.00-00.00. Jag ringde till min arbetsgivare och meddelade att jag tyvärr blivit sjuk.

-Neej ere sant??! NU får du ringa ALLA dina vänner och fixa en ersättare!
-Eeh, o-kee-j... Svarade jag med rosslig röst, ovetandes om timanställdas egentliga rättigheter.

Så jag började frenetiskt ringa alla mina kompisar, som självklart allihopa hade planer för kvällen (Förlåt, och tack för att ni tog er tid!). Kärringen till arbetsgivare hotade med att om jag inte hittade en ersättare, fick jag jobba själv trots min förkylning. Dessutom sa hon att "tack vare mig skulle de gå back flera tiotusentals kronor"..hmm okej, DOM skulle! Jag skulle gå back 800. Tough shit.

-Asså, har du hög feber eller?!
-Neej, men jag kommer väl tappa rösten efter nån timme och typ nysa på remmarna.

I svår panik ringde jag min kära mamma. Hon är alltid bra på att lösa jobbiga situationer, OCH kan reglerna för timanställda (bl.a. att det inte är ett tvång att hitta en vikarie, det är arbetsgivarens uppdrag), till skillnad från kärringen. Så efter många om och men från min sida, langade jag iväg ett sms till bitterragatan som lydde: "Jag är sjuk och har ingen ersättare. För vidare ev. kontakt, ring min mamma 073..."

Jag fick aldrig svar, och min mamma hörde aldrig av henne.
Så, gott folk, vad jag vill säga med denna historia är; AKTA ER för idioter!